"Vad glad som jag, för allt känns bra"

Idag har det varit en sådan där ”må-bra-dag”.  Jag har äntligen unnat mig själv någonting… en klippning på Toppers i Hackney (http://www.toppersofhackney.com/) och jag blev väldigt nöjd. Jag ville ha en förändring och det fick jag. De är otroligt skickliga och duktiga på den salongen. Love it.
Här var det meningen att jag skulle visat för och efter bilder, men det gick inte att öppna filen. Jaja, det kommer så småningom.

Efter det träffade jag min första aupair familj. Smile. Vi gick till Colombia Flower Market och Hackney Farm. Sen blev jag bjuden på mousakka hemma hos dem. Åh, jag saknar verkligen att bo hos dem!

Vid Liverpool Street på buss 48 mot Hackney!

Jajamännsan, alltid i tid. Fem minuter innan jag skulle klippa mig.

I den här satt Gustaf & jag när Kalle körde genom London Fields Park :-)

Igår var det midsommarfirande i Southwark Park och det började med en gemensam frukost i Sjömanskyrkan. Därefter förberedelser inför själva firandet i parken à tillverkning av kransar, kaffe-och korvkokande osv osv.
Jag har tyvärr inga bilder just nu, men det kommer vid ett senare tillfälle.
Efter att allt ståhej var slut så grillade vi tillsammans på bakgården. Mycket trevligt!

Fredagen den 22 juni åkte Filip och jag till HARRODS, för nu var det hans tur att kolla in den stora rean, men det blev bara en snabbis, för jag började jobba klockan två.
Oh juste, det var den dagen som den stora chefen på New Look var och hälsade på, för att se hur vi jobbar och lära oss hur man "ska" göra... bla när man står och tar emot kunder i provhytten/bakom. Herregud säger jag bara. Jag kommer vara helt slut när jag går hem på dagarna (mer än vanligt alltså). Men jag klagar inte, för det är en bra erfarenhet för mig, eftersom jag har tänkt fortsätta jobba i en klädesbutik i Sverige sen i höst. Jag är fortfarande överlycklig att jag fick jobbet där av flera hundra sökande.

Torsdagen den 21 juni fick jag jobba extra. Vanligtvis är jag ledig på torsdagar, men det är ofta man får extra timmar. Jag ska egentligen bara jobba 20 timmar i veckan, men det brukar bli runt 30/32 timmar. Vilket är bra, eftersom jag behöver pengar, men ibland måste man vara ledig också.
Jag såg i min kalender att det står "Checka in online", vilket betyder att det bara är 15 dagar kvar till jag ska åka till Sverige (nu 11 dagar). Jeeeey.
Jag stannar bara iofs i fyra dagar, men det är alltid något. Smile.

Onsdagen den 20 juni började jag dagen med att gå till Tesco och handla frukost. Det bästa som finns är faktiskt en riktigt bra frukost! Man tjänar så mycket på det.
Ialf... eftersom jag skulle börja jobba från tre så hann jag åka till HARRODS. Very nice. Jag möttes av sale sale sale överallt! Upp mot 75%, vilket jag inte trodde var möjligt där. Jag köpte mig ett par träningsshorts. Om det är något som man har velat ha länge så är det så kul när man äntligen kan köpa det.
Jag passade även på att gå till Hyde Park och läsa när jag ändå var så nära. Sen jobba från tre till nio.

Goodnight.

Atchoo!

Kom på att jag inte skrev något igår, men det hände inte så mycket, förutom att jag jobbade 3-9 och tappade ett ägg på golvet. Splash.
Åhh nu ska jag klaga lite...
Varför Varför Varför kan inte kunder hänga tillbaka sina plagg om de står och provar framför spegeln? Det är så irriterande när de hänger tillbaka på fel plats eller inte ens det...bara lägger kläderna i en boll. Det är också väldigt många som tror att de kan lämna tillbaka kläder i en hög när de har provat dem i provrummen och att vi sen som jobbar ska fixa och hänga tillbaka på galgen. Nejnej, så funkar det inte! Vissa blir förvånade när vi säger att de ska hänga upp plagget på galgen. Det spelar egentligen ingen roll, för det blir ändå bara fel. Fel galge, ut o in och bak o fram. Så, nu har jag skrivit av mig. Tack.
Ahh en annan sak. Vi har fått sådana där fina "walkietalkiesar", med en snäcka i örat, så det känns som att man är en security vakt. Mycket roligt. Framförallt när någon säger något kul så man börjar skratta när man pratar med en kund. Det hände mig häromdagen. Haha.

Nu ska jag fortsätta läsa min bok. Jaa, jag har faktiskt äntligen börjat läsa. Har inte tagit mig tid till det förut, men det är så skönt och avslappnande.
Det är den omtalade boken ONE DAY. Läs den. Efter det ska jag se filmen som sägs vara mycket bra.

Sweet Dreams.

Idag har det varit en dag av ledighet! Jag hade tänkt sova ut, men nänä. Min kära vän Anneli kom in och väckte mig. Time for breakfast. Jaja, det var bra att jag gick upp som jag gjorde. Jag överraskade Filip och satte upp hans nya gardiner som jag sydde till honom i torsdags. Det kändes verkligen som om en pusselbit föll på plats. Jag fick sy. Härligt.
Det har också varit en sådan där ”handla-mat-för-veckan-dag-”. Jag gick inne på Tesco i en timme och bara njöt av all mat som finns. Tänk om det var så billigt att handla mat i Sverige… det vore något. Jag testade Qourn biffar, mycket gott!

Igår lördagen den 16 juni jobbade jag från 9-18. Inte kul att gå upp så tidigt på morgonen, men jag hade något att se fram emot hela dagen… middag med Filip någonstans i London. Han hade bokat bord, men jag visste inte var. Det enda jag fick veta var att vi skulle mötas vid London Bridge. Spännande! I love surprises.
När jag kom fram möttes jag av en otroligt snygg kille i den stora folkmassan på tunnelbanestationen. Jag blir fortfarande knäsvag.
Vi gick in en stund innan vi kom fram till restaurangen GAUCHO (Argentinsk restaurang). Den låg precis vid Tower Bridge. Det var nog den finaste restaurangen jag har varit på.
Här är deras hemsida: http://www.gauchorestaurants.co.uk/. Det är sällan jag använder ordet utsökt, men maten var verkligen utsökt! Djizzez. Det är heller inte ofta jag får välja vad jag vill från menyn. Jag lyssnade på Filips förslag och tog en Gaucho Burger med pommes.
Den hamburgaren var … väldigt god. Till efterrätt åt vi glass (godaste jag har ätit) med smakerna jordgubb, choklad och vanilj. Vilka aromer!

Jag tycker man ska unna sig att gå på en fin restaurang någon gång ibland. Det förtjänar man efter många timmars jobb.
Kvällen fortsatte med en promenad från Tower Bridge till Sjömanskyrkan. Har jag sagt att jag älskar den här staden? Svar ja. Flera gånger om.

Fredagen den 15 juni hade jag ett kort arbetspass, bara 4 timmar. Skönt.
Efter det åkte jag till Ulrika Eleonora för att titta på SVERIGE-ENGLAND. Jag var inte ensam där. Tvåhundrasjuttio personer i svenska salen.
Såhär kunde det låta:

Torsdagen den 14 juni var jag ledig! Jag fick äntligen reda på varför mina ögon har varit som de har varit. Inte konstigt att det har kliat när det är eksem jag har på ögonlocken. Men vad är det man brukar säga … ~ inte gråta över spilld mjölk ~. Jag har fått en kräm som jag ska använda i 10 dagar och sen ska det vara borta. Förhoppningsvis. Jag har bara använt den i 3 dagar och det ser redan mycket bättre ut, men att det kliar kan jag inte undkomma.

På kvällen åkte jag och Filip till Hoxton för att gå på en vietnamesisk restaurang (haha låter som att vi går på restaurang ofta men nej). När vi skulle kolla var den låg så såg vi att de redan hade stängt. Jahopp. Då var det bara att gå till något annat ställe, men det var inte så lätt att hitta något i det området. Efter att ha gått runt ett bra tag så kom vi in på någon bakgata och vad låg där … om inte The Breakfast Club. Jääääss! Jag har i flera dagar varit lysten på American Pancakes och NU en helt vanlig torsdag klockan halv 10 på kvällen så fick jag äta deras specialare. Det var sååå gott. M m m!
Det finns Breakfast Club på 5 platser i London à Soho, Hoxton, Spitafields, Angel och Eggquarters. Jag har varit på 3 av dem.

Finfina tapeter på toaletterna.

The Breakfast Club -Hoxton

Nu är klockan 22.54 och det är dags att krypa till kojs. Sweet Dreams.

Ibland vill man att tiden ska stå still

Klockan är nu 23.11 och jag ska snart gå och lägga mig. Det har varit en ganska lugn dag på New Look. Trodde det skulle vara mer folk eftersom det har varit fint väder idag. Men till OS...då lär det vara smockat! Om en månad och 4 dagar börjar kalaset. Jag läste att det kommer vara ungefär 13 000 som åker Jubilee line i timmen. Helt sjukt. London kommer vara som en enda stor myrstack.
Nästan varje gång jag jobbar så är det alltid någon som är från Sverige och alla blir lika förvånade när jag pratar svenska. "Vaa är du svensk?" Jag ser det som ett gott tecken att de inte hör på min engelska att jag är svensk.
Mitt mål när jag kom till London för TIO månader sen var att kunna prata flytande engelska när jag åker tillbaka till Sverige. Check.

Det här får bli ett kort inlägg utan nya bilder för jag har inte överfört några till datorn på hurlängesomhelst.
Åååh jag har suttit och kollat på videos från när jag var au pair i Hackney. Tänkte åka och hälsa på dem snart, för jag saknar Gustaf ♥

Hej och hå

Idag har det varit en icke-planerad-dag och sådant tycker jag om - när det är spontant! Det började med en mycket god frukost på Sjömanskyrkan, sen registrering hos en GP (ja, jag vet att jag skulle gjort det för tio månader sedan, men bättre sent än aldrig som man brukar säga). Anledningen till varför jag gör det nu är för att jag har haft problem med mina ögon i mer än två månaders tid. Eller ja, inte i ögonen utan på ögonlocken...det kliar och är brunrött och flagnar. Hmm och det är olika bud. Antingen är jag allergisk mot något, klorvattnet eller eksem. Förhoppningsvis får jag svar på torsdag om jag får en tid då.

Filip och jag tog en tripp till Westfield, men den här gången i Shepherds bush. Jag måste nog säga att den är mysigare än den andra och mycket lugnare. Man kan gå där och titta i lugn och ro utan att bli stressad av allt folk. Score!
Vi åt på en mysig Italiensk restaurang - Kitchen Italia och båda tog lasagne. Mycket väl godkänt.
När klockan började närma sig halv fem åkte jag till jobbet. Skönt att det bara var ett kort pass idag...från 5-9 pm. Ja, vad gör Kim på New Look kanske man kan undra...jo, jag står antingen och tar emot kunder när de ska prova kläder (den mest oroligaste uppgiften) haha kul --> O roligaste. Bara för att jag är så trött nu. Never mind. Eller så får jag stå på groundfloor och hjälpa kunder, men också fixa iordning plaggen i storleksordning och hänga tillbaka på rätt plats. Det som jag tycker är roligast är att stå i kassan och "at the back in the fittingrooms" och organisera med alla kläder som kunder har provat och hänga rätt plagg på rätt "rail"- till den rätta våningen. New Look på Oxford Street är den största i UK. På våningen högst upp är det bara skoooooor. Himmelriket för många tjejer.

Imorgon jobbar jag från 3-9 pm och innan det ska jag göra matlådor. Får se vad det bjuds på imorgon på alltid kära Tesco.

Nää nu ska jag sova, men tänkte avsluta inlägget med lite bilder från en plats som jag längtar mycket till.

Öland mina vänner...dit vill jag!

Ett nytt kapitel

Jag, Kim, bor i London, jobbar på New Look – Oxford Street och delar lägenhet med landladyn, hennes son och en tjej från Portugal. Jag bor bara tre minuter från Sjömanskyrkan, vilket känns mycket tryggt och bra.
Jag har alltså slutat jobba som au-pair. Det blev bara en månad hos familjen i Muswell Hill. Jag trivdes inte alls, så jag flyttade därifrån och bodde i kyrkan tills jag hittade eget boende. Det är inte lätt att hitta bra och billigt boende i London. Jag hade tur som hittade det här, men tycker egentligen att det kostar för mycket. Jag betalar £550 i månaden, vilket är lite mer än 6000 svenska kronor… för ETT rum! Helt sjukt, men ja.
Imorgon är det fyra veckor sedan som jag började jobba på New Look. Det känns fortfarande overkligt att jag jobbar på Londons mest besökta gator. Men som jag brukar säga… om man verkligen VILL något så lyckas man också med det! Jag vet inte hur många CV’n jag lämnade ut, utan att några hörde av sig, men när man minst anar det… så händer det.

Det var tisdagen den 1 april när Filip och jag var i Greenwich på Subway som de ringde från New Look och frågade om jag ville komma på intervju. Yes!
Samma vecka på lördagen klockan tio noll noll var det dags. Jag trodde att det bara skulle vara jag där, men nejnej. Vi var nästan tjugo personer på gruppintervju och fyra stycken satt i ”juryn”. Vi fick i uppgift att välja ut en outfit (alla på en gång) som vi sedan skulle berätta om för alla i rummet. Ho ho vad nervös jag var, men jag tänkte ”Jag ska ha det här jobbet!” och det fick jag också. Ja inte bara jag… ett antal personer till. Men ändå, jag blev överlycklig när de ringde. Den dagen jobbade jag i kyrkan och direkt efter samtalet sprang jag upp till Filip och Anneli. ”JAG FICK JOBBET!!!!!!!!!!!!!!!!” Mycket glädje.
Bara två dagar innan intervjun så flyttade jag från kyrkan till där jag bor nu. Allt hände på en gång. Jag kommer ihåg att Filip sa till mig: ”Nu Kim ska vi ordna det här. Inom en vecka har du både jobb & boende”. Han hade rätt, men innan jag äntligen fick det så var det en jobbig period. Att nästan varje dag söka jobb och boende utan napp var tufft. Jag hade till och med planer på att åka hem till Sverige, men kände innerst inne att jag inte kan ge upp så lätt.
Filip och Anneli är en stor del till att jag stannade kvar. De hjälpte verkligen mig till hundra procent. I love you ♥ och om jag inte hade fått jobba så mycket extra i Sjömanskyrkan så hade det varit ännu svårare. Men nu är det nya tider och mycket roligt att se fram emot!

Om två veckor är det midsommar och då blir det midsommarfirande i Southwark Park och självklart kommer det finnas en midsommarstång. Jag kommer få ta på mig den finfina svenska folkdräkten igen (senast i St Pauls).
Samma helg är det ”Hackney weekend” och då kommer Leona Lewis. Roligt!
Två veckor senare åker jag till Sverige en kortis, torsdag – söndag. Åh, jag ser verkligen fram emot det!

Så, nu har jag uppdaterat lite men så fort jag får tid över så ska jag sammanfatta vad som har hänt sedan den 15:e mars (med bilder!). Ett stort smile.